Över en lunch på restaurang Einstein träffar jag Mario Plos, årets brobyggare 2009. Årets Brobyggare är en utmärkelse som Brosamverkan Väst och
företag inom brobyggarbranschen instiftat för att uppmärksamma
enskilda personers insatser inom branschen. Priset består av en hedersutnämnelse och ett resestipendium.
Mario har sedan doktorandtiden på Chalmers arbetat med och utvecklat
nya beräkningsmetoder för att bedöma och utvärdera befintliga broar. Dessa har han
gjort praktiskt tillämpbara för bärighetsutvärderingar av broar som därigenom kan klara större laster och användas längre. De nya kunskaperna bidrar till en ökad samhällsnytta och en hållbar utveckling, vilket också var en del av motiveringen till priset Årets Brobyggare. Marios engagemang i Konstruktionscentrum, där han bidrar till en starkare
koppling mellan forskning, utbildning och näringsliv, lyftes också fram i motiveringen.

Varför blev det Chalmers och Väg och Vatten?
- Många av mina kompisar från min uppväxt i Partille skulle gå
teknisk linje på gymnasiet, och då gjorde jag det också, utan att
egentligen riktigt veta vad jag ville. Började läsa på Aschebergsgymnasiet
i Göteborg som var en av de två skolor i Göteborg som
erbjöd teknisk linje. Under tredje året stod jag och valde mellan
maskin och bygg som inriktning, men valde till slut bygg och fick
läsa de sista åren vid Frölundagymnasiet.
Frölunda var inte det roligaste stället, men jag hade
många kompisar som också hade valt bygg och under tiden på
Frölunda gymnasium träffade jag min dåvarande flickvän Annicka,
som numera är min fru.
- Efter studenten sökte jag, lite obetänksamt direkt in till Väg &
Vatten på Chalmers. Först blev jag inte antagen, och jag började
fundera på om det faktiskt var det här jag ville. I augusti fick
jag dock reda på att jag blivit antagen och började på V&V hösten
1982, och ganska snart var jag helt säker på att det var den

här utbildningen jag ville gå. Jag tog examen 1988. Under studietiden

hade jag tagit uppehåll för att göra lumpen och ett uppehåll

då jag och Annicka, som också läste Väg & Vatten på Chalmers,

åkte på en längre resa till Sydamerika.

Hur kom du in på brobanan?

- Efter examen började jag doktorera och mitt första doktorandprojekt

handlade om att med hjälp av finit elementmetod (FEM) beräkna hållfasthet på befintliga

betongbroar. Jag gjorde många liknande projekt och undersökningar

under doktorandtiden, innan jag under 90-talet började jobba som konsult hos

Reinertsen. På Reinertsen hade man i början på 90-talet börjat

använda FEM, vilket jag också kom att arbeta med. Med FEM

har man kunnat påvisa större bärförmåga än vad man kan visa med

traditionella beräkningsmetoder. Beräkningarna återspeglar också

verkligheten på ett bättre sätt.

Under slutet av 90-talet arbetade jag mycket med avancerade brokonstruktioner, så som bågbroar och snedvinklade broar, vilka krävde avancerade beräkningsmodeller.
Sen blev jag tillbakalockad till Chalmers år 2000. Jag fick erbjudande om
att bli labchef för konstruktionstekniska labbet vid Sektionen för
Väg & Vatten, det som idag är institutionen för bygg- och miljöteknik.

Vilka arbetsuppgifter har du haft på Chalmers?
- Det första jag fick göra på min nya tjänst var att ta itu
med den dåliga ekonomin och börja spara, både i tjänster och
med att minska labbets storlek. Eftersom verksamheten i labbet
reducerades så mycket tog jag bort min egen position som
labbchef och började istället arbeta med forskning. Jag fortsatte
med flera forskningsprojekt om utvärdering av befintliga broar
och konstruktioner, vilket jag arbetade med ända fram tills förra
året då jag skrev ihop min docentansökan och dessutom blev
ansvarig för masterprogrammet Structural Engineering and Building
Performance Design. Den senaste tiden har det blivit mer
undervisning och mer arbete som handledare åt doktorander.

Gör du annat än forskar och undervisar?
- Jag har även engagerat mig i Konstruktionscentrum, vilket
är ett samarbete mellan Chalmers och västsvenska företag
inom branschen. Inom Konstruktionscentrum försöker vi
anordna olika föreläsningar och vi är ansvariga för den årliga Design
& Konstruktionsdagen, som 2009 erbjöd en inspirerande föreläsning
med Jörg Schlaich.
Vi ordnar även branschseminarier inom Forum för Avancerad
Konstruktionsteknik där vi fokuserar på fortbildning för
verksamma ingenjörer i branschen. Just nu är vi aktuella med
utbildning inom Eurokoden som alla framtida konstruktioner ska
dimensioneras efter.

Hur ser du på de olika rollerna i byggprocessen?
- Konstruktionscentrum arbetar även med ett djupare samarbete
inom forskning och utbildning. Vi arbetar för att lyfta konstruktörens
roll, som idag allt mer blivit en tjänst som handlas in, istället
för att konstruktören leder eller är en aktiv part genom hela
projektet. Konstruktörer måste bli bättre på att argumentera för
sin sak. Konstruktörstekniska lösningar har inte samma vikt
som arkitekturen eller ekonomin och många entreprenörer inser
inte vilket värde konstruktörer kan bidra med. Jörg Schlaich
beskrev på sin föreläsning skillnaden i utbildning av ingenjörer
och arkitekter. Medan arkitektstudenterna tränar upp sin kreativitet
och förmågan att argumentera för sina ståndpunkter, lär
sig konstruktörerna att bli analytiska och att förstå hur konstruktionerna
fungerar. Kreativiteten, som från början är på samma
nivå som för arkitektstudenterna, övas inte utan bryts snarare ner.
Konstruktören blir snarare bra på att kunna realisera olämpliga
och svåra bärande system än på att utforma och argumentera för
de mest lämpliga.

Årets brobyggare är en utmärkelse, men innehåller dessutom
ett resestipendiat. Vad har du gjort med det?
- För ett par veckor sedan var jag på årets Brobyggardag och redovisade
min reseberättelse från den studieresa jag och Annicka gjorde till Schweiz under en
vecka i oktober. Under den veckan besökte jag och min fru flera universitet, forskningscentra och många vackra
broar. Jag besökte ETH - universitetet i Zürich,
EPFL - universitetet i Lausanne och forskningsinstitutet EMPA i Zürich, där jag lyssnade
till forskning inom mitt område men även om till exempel akustisk emission, som kan användas för att utvärdera broar med, och utvecklandet av ultrahöghål l fast
fiberarmerad betong. Denna betong klarar dragpåkänning mångdubbelt bättre än vanlig
betong. Det är en tätare och segare betong och under belastning
uppstår endast microsprickor där varken gaser eller vatten kan
tränga igenom, vilket gör den lämplig som både tätskikt och
slitlager.
Vi besökte även många broar av Robert Maillart och Christian
Menn. Jag uppskattar när form och funktion samverkar. Genom
att anpassa formen för att bära krafter på bästa sätt skapar man
ofta snygga och stilrena broar.

Hur blev du medlem i SVR?
- Jag var medlem i SVR under studietiden, men under många år
var jag inte medlem. Det var först när jag började på Chalmers år
2000 som jag gick med igen då jag kände att det var ett bra sätt
att hålla sig uppdaterad om vad som händer i branschen.

Vad tror du händer för dig och för branschen i framtiden?
- Jag har alltid varit dålig på planer för min egen karriär men jag
har nyligen engagerat mig mer i masterutbildningen och kommer
arbeta för att utveckla och förbättra den.

Jag arbetar även sedan i höstas med forskarutbildningen
på institutionen och tycker att det skall bli mycket
spännande att få bättre insikt i hur den går till i olika forskargrupper.
Vi har länge arbetat med FEM, närmare 20 år, och nu
kan vi se hur det börjar slå igenom på allvar i branschen.

Vad jag tror kommer att förändras framöver är hur man använder olinjära beräkningsmetoder för att bättre kunna återspegla materialens
respons och beteende.

Vad har du för tips till alla unga ingenjörer?
- Studera det du tycker är kul, för det är det du kommer bli bra på.
Det är min erfarenhet.

Lunchen är slut sedan länge och jag tackar Mario Plos för hans
tid, som genast beger sig iväg till nästa möte.

Sebastian Jenneteg,
Student Arkitektur & Teknik