Personporträtt medlemsblad nr 5 2009 - Malin Norin

Jag träffar Malin i kårhusets café på Chalmers en regnig måndagseftermiddag i maj. Hon har skyndat sig från jobbet till vår lilla träff. Efter att ha beställt in en stor cappucino sätter sig Malin dock lugnt tillbaka i stolen - redo att svara på mina frågor.

 Vem är Malin Norin?

- Jag är uppvuxen i Påvelund i Västra Frölunda i en familj med två syskon, börjar Malin, och förklarar hur hon halkade in på vägen som till slut förde henne till jobbet på NCC.

- Redan tidigt blev jag intresserad för naturvetenskap och framför allt kemi, och det har alltid varit ett intresse hos mig att arbeta med miljörelaterade uppgifter.- Jag har alltid lekt med tanken att kunna påverka och förändra saker till det bättre. Gick tekniska gymnasiet på Schillerska, som en av ganska få tjejer, och avslutade gymnasieåren på Aschbergska med kemiinriktning 3:e och 4:e året. Det kändes bra med en teknisk utbildning att falla tillbaka på.

- Efter gymnasiet gjorde jag ett specialarbete vid Institutet för Vatten och Luftvårdsforskning (IVL) om försurningsfrågor och mätte vattenkvaliteten i olika miljöer. Detta ledde senare till en projektanställning som jag hade i över åtta månader. - Därefter följde en händelserik period i USA på YMCA Girl Scout Camp. - Jag åkte sedan tillbaka till Sverige och fick anställning på Forbo Forshaga och arbetade med kvalité av golvplastmattor. Detvar dock ett lite monotont arbete men det var mitt första jobb efter gymnasiet. Arbetade där i ungefär ett år innan jag sökte mig till fortsatta studier. Jag började på VoV-programmet på Chalmersoch läste miljöinriktning.

Fanns det något intresse att stanna kvar utomlands och jobba eller studera?

- Ja, jag hade lite sådana tankar. När man tänker tillbaka lite på det, efter gymnasiet öppnade sig ju ett livsfönster med stora möjligheter och man levde ju ett väldigt obundet liv. Eftersom jag hade sökt jobb och fått erbjudande om fast anställning och samtidigt precis träffat min blivande man fanns det många orsaker som förde mig tillbaka hem. Men visst uppstod det flera saker som hade kunnat hålla mig kvar. Jag kan bara tipsa alla yngre att ta vara på möjligheten att resa och se sig om i världen.

- Jag hade gärna lagt mera fokus på utlandsstudier. Men när jag pluggade var man tvungen att vara borta ett helt år om man skulle studera utomlands och det kände jag var lite för uppbundet. Lagom till dess att jag var klar på Chalmers startades dock Erasmus-programmet, och då kunde man börja åka iväg bara ett halvår. Jag rekommenderar starkt att ta en utvecklande och inspirerande tid utomlands.

Vad hände efter studierna?

- Jag gjorde mitt examensarbete tillsammans med en geolog, Lotta Wiik, om lokalisering av lokala vatten- och avloppsanläggningar i Härryda kommun och tog examen 1993, mitt under djupaste lågkonjunktur. Kommunen var nöjd med vårt ex-jobb och anställde mig och Lotta via ALU-projektanställning. Parallellt så startade vi ett företag där vi försökte sälja in våra tjänster till andra kommuner.

- Det var utmanande och roligt och vi lyckades sälja in några projekt till Kungälvs kommun. Det var samtidigt problematiskt att jobba mot privatpersoner eftersom de ofta efterfrågade ett bredare spektrum av tjänster och det kontaktnätet saknade jag och Lotta vid denna tidpunkt.

Ämnen som geologi och vattenkemi i en "spännande kombination", fick Malin att vilja fördjupa sig ytterligare.

Nya steg i den begynnande karriären.

- Jag började läsa doktorandkurser på Chalmers samtidigt som jag fick en ny ALU-anställning via Tekniska Samfundet och Chalmers. Uppdraget bestod i att skapa ett teknikintresse hos unga genom att åka ut till Göteborgs alla femteklassare och genomföra workshops baserade på vad man kan göra med mjölkpaket. Till exempel bygga broar eller andra konstruktioner. En otroligt lärorik och insiktsfull period, jag fick träna på undervisning samtidigt som jag fick se de stora skillnader och orättvisor som råder mellan olika skolor.

- Sedan återvände jag till Forbo Forshaga och under det året jag var där så var jag med och införde ISO9000 och såg över företagets avfallshantering. Därefter började jag doktorera på heltid. Doktorandtiden kom även att fyllas av en hel del bollande med en växande familj. - En utmanande tid, om man säger så, säger Malin med ett leende. Under studietiden hade jag två mammaledigheter och två konsulttjänster innan jag disputerade 2004, tre veckor innan jag födde mitt tredje barn. - När jag sedan skulle återgå till arbetslivet efter den tredje mammaledigheten så blev jag kontaktad av NCC som ville anställa mig för att arbeta med markmiljöfrågor och olika utvecklingsprojekt. Givetvis smickrande och mycket intressant.

Sedan 2004 jobbar Malin på NCC

- Arbetet som uppdragsledare innebär stort fokus på att skaffa sig kunskap om mark, fastigheter, bedöma föroreningsgrad, vilka åtgärder som krävs och vilka undersökningar som måste beställas. Dessutom innehåller arbetet ett stort mått av kommunikation mellan olika berörda parter. Ett projekt som jag medverkat i på sistone är Hexion, en tidigare kemiindustri i Mölndal, som NCC beslöt att köpa upp för att kunna bygga bostäder. Jag tillsammans med mina kollegor arbetar fram underlag inför den kommande sanering och dess förutsättningar. Bara att hantera all information och underlag vi tagit fram har blivit ett nytt projekt.

Ex-jobbare är en tillgång!

- Ja, jag tycker om att anlita exjobbare. Det är en fantastisk möjlighet för företag, man får möjlighet att lära känna nya personer som kan vara intressanta att anställa och ex-jobbare kan fördjupa sig och undersöka saker som inte efterfrågas just nu, men som kommer att ge mervärde framöver. När jag var doktorand hade jag hand om flera exjobbare inom grundvattenkemi, som var min specialisering. Och just nu handleder jag en tjej som med livscykelanalys (LCA) som verktyg studerar koldioxidbelastningen vid olika marksaneringsscenarion. - Ett bra exempel på hur den ena saken kan leda till en annan är då en student studerade hur arsenik lakas ur jord och grundvatten. Det var ett lyckat arbete och samarbete som gjorde att hon idag arbetar på NCC i Göteborg. Så ett bra samarbete kan leda till att man får in en fot på arbetsmarknaden, och man har helt andra förutsättningar när man kommer ut och ska söka sitt första jobb. - Jag har sedan en längre tid haft ett stort samarbete med Chalmers bland annat genom medverkan i kompetenscentrat FRIST (Forum for Risk Investigation and Soil Treatment). När det måste lösas komplexa problem över en längre tidshorisont är högskolan en bra väg att samarbeta med. Genom att identifiera problemformuleringar och forskningsuppgifter kan ex-jobb och doktorandprojekt startas och utföras i samarbete med högskolorna.

Vilka erfarenheter och råd kan du då förmedla till yngre V- och S-byggare?

- Jag tycker man ska lägga ner mycket tid och arbete på det framtida examensarbetet. Man ska absolut göra något man tycker är intressant, rikta sig direkt till enskilda företag och vara strategisk. Man får en helt annan ingång på arbetsmarknaden om man tidigare kunnat visa upp sig för företaget.

Malin utvecklar sina intressanta tankegångar: - Utgå från dig själv och var lyhörd för dina egna intressen. Ta reda på vad just du är bra på och bli bättre på det. Ofta går personer kurser för att utveckla det man inte är så bra på, istället för att stärka redan bra egenskaper. Om man blir riktigt bra på något blir det en unik egenskap som kan bli av stort värde för företaget.

Vilka är då de största utmaningarna för samhällsbyggnadssektorn framöver?

- Vi måste jobba mot en hållbar utveckling. Både inom byggsektorn, energieffektivisering, logistik och materialåtervinning kan vi göra massor. Hur löser vi dem?

- Satsa allt mer på ett resurseffektivare samhälle genom att bättre ta vara på de resurser vi använder. Utvecklingen inom byggsektorn går för närvarande i helt rätt riktning vad det gäller satsningar på allt energisnålare hus. Vad det gäller marksaneringar är det oerhört viktigt att vi genomför saneringar där det behövs ur ett hälso- och miljöperspektiv - inte att saneringar genomförs för att "det skall saneras". Vi måste lägga stort fokus på transportsektorn, effektivisera och optimera den. Om jag åker någonstans så bör jag fundera på vad jag kan ta med mig tillbaka. - En mycket viktig pusselbit är utbildning för att få upp medvetandet om problemet, och att de som utbildas får rätt kunskap och fokus på miljöfrågor. Tidigare har miljöengagemang setts med skepsis, men idag börjar företag kunna se att det finns pengar att tjäna på ren miljö. - Ett steg i rätt riktning är det europeiska miljöprogrammet REACH. Alla nya ämnen som används måste kontrolleras av programmet så vi får en ökad kontroll av alla nya ämnen som kommer ut på marknaden, någonting vi tidigare helt saknat.

Efter nästan två timmar är Malins stora cappucino sedan länge urdrucken, och jag tackar för den "lilla" pratstunden. Hon ska skynda sig iväg till dotterns fotbollsträning. Det är väldigt mycket fotboll nu, säger Malin. Det är dotterns andra match och Malins sambo är tränare för det nystartade tjejlaget.

Sebastian Jenneteg, Teknolog AT, Chalmers