Personporträtt 3 2009 - Catarina Warfvinge
Catarina är en kvinna med stort engagemang för vad hon håller med och har en fot på institutionen för bygg och miljöteknologi uppe på V-huset i Lund och en i den praktiska verksamheten utanför LTH. När jag träffar
Catarina på hennes rum på Bengt Dahlgren AB håller hon just på att maila sina kollegor angående en felaktig märkning av ett så kallat
"grönt hus". Det märks tydligt att Catarina brinner för miljö- och energifrågor, men så har inte alltid varit fallet.
|
 |
|
Det var intresset för hus och geologi som lockade och gjorde att valet föll på utbildningen Väg och -vattenbyggnad. Efter examen började hon som doktorand i installationsteknik. Att valet blev just installationsteknik säger Catarina beror på att man kan jobba både med intressant teori och med tillämpningen av den. "Installationer är greppbart, man kan t ex se var ventilationsluften tar sig in och ut ur ett rum och fundera på hur ingenjören har tänkt. Har man tur kan man få se några kanaler också".
|
 |
Jag frågar henne varför en del studenter faktiskt tycker att installationsteknik är ett halvtråkigt ämne, och det är något hon verkligen inte kan förstå. VVS och installationer ska man se som verktyg för att skapa bra inneklimat i hus. Dessutom passerar all köpt energi till ett hus installationerna och utmaningen är att se till att det sker på ett effektivt sätt.
Två världar
Då hon började arbeta på LTH på 80-talet, var installationsteknik ett relativt nytt ämne för
högskolorna och det var intressant eftersom det hade fokus på energi och inneklimat. Bredvid forskningen halkade hon in på
kursutveckling och undervisning för väg och vattenbyggare, arkitekter, byggnadsingenjörer och lantmätare. Under flera år jobbade Catarina som universitetslektor i installationsteknik, men idag är hon miljöchef på Bengt Dahlgren AB där hon jobbat sedan 1,5 år tillbaka. Två olika världar som hon gärna skulle vilja se mer samverkan mellan. Det behövs mer koppling från ingenjörer som är verksamma i byggbranschen till högskolan - och tvärtom. Inte minst för att studenterna ska förstå vilken bredd det är på verksamhetsområdet för en väg- och vattenbyggare. Energifrågor började hon arbeta med i praktiken under sena 90-talet, då som energisamordnare för ett flerbostadshus i Lund som skulle bli riktigt energisnålt.
Det intressanta med energifrågor är att de kräver samarbete mellan alla under projekteringen - både arkitekter och ingenjörer. Och utmaningen ligger i att hitta den optimala kombinationen av gestaltning, byggnads- och installationsteknik. Jag frågar Catarina hur hon märkt av "klimathotssnacket" som för tillfället är väldigt aktuellt och hon berättar att det är en enorm fokus på energifrågor just nu. Det finns ett tryck från både politiker, fastighetsägare och brukare. Lokalhyresgäster efterfrågar allt oftare GreenBuildingklassade hus som är en märkning för att visa att ett hus är speciellt energieffektivt.
V är en bred utbildning
Catarina kan inte förstå varför inte alla vill bli väg- och vattenbyggare. Resultatet av sitt eller sina V-kollegors arbete har man hela tiden runt omkring sig, man ser det man jobbar med och det är roligt att kunna peka på hus eller anläggningar som man varit med att projektera eller bygga. Samhällsbyggnad är dessutom något som alltid är aktuellt eftersom det byggda beståndet är så stort och måste förvaltas. Namnet på utbildningen tycker hon skall ändras till "Väg, vatten och byggnad", då tror hon att många fler skulle förstå vad utbildningen verkligen handlar om. "Väg- och vattenbyggnad känns inte helt relevant, och jag tror att många som är intresserade av hus missar utbildningen på grund av det" säger Catarina.
Du kan mer än du tror
Jag undrar självklart hur Catarina, som är väldigt insatt i sitt ämne, kopplar av efter en lång dag på jobbet. Det gör hon genom sitt största intresse, att spela fiol. Catarina berättar för mig att de är ett gäng som träffas en gång i veckan och spelar gammal skånsk folkmusik. Musiken är glad och dansant och ofta spelar de långt in på natten. Hon talar även om för mig att man ofta träffar ingenjörer i musikkretsar, något hon tror beror på att de behöver släppa loss och koppla av från den ibland styrda arbetsdagen. Mycket tid tar även familjens två hundar och "en massa kompisar". Avslutningsvis frågar jag Catarina om hon har något tips, eller några tankar som hon vill dela med sig till de studenter som läser personporträttet. Direkt nämner hon något som jag själv gått och tänkt på, nämligen "jag kan ingenting-känslan" som nog finns hos alla studenter. Men visst kan man, säger Catarina. Ren faktakunskap kanske man har glömt för tillfället men det man faktiskt kommer ut med i arbetslivet är en stor förmåga att lösa problem. Inte minst förstår man detta om man jämför första årsstudenter med sistaåringarna. "Att sedan få höra studenternas exjobbspresentation är fantastiskt" säger hon, då inser man hur mycket de har lärt sig och hur professionella de har blivit på sina tre eller fem teknisår. Både i sak och hur man tar sig an en stor uppgift och löser den med de verktyg man får med sig. Ofta förstår ändå inte studenterna förrän en bit in i yrkeslivet vilken nytta de har av sin utbildning, säger Catarina. Jag lämnar Bengt Dahlgren AB efter att jag fått en rundvandring på kontoret av Catarina. Här sitter ingenjörer och brandingenjörer med enorma datorskärmar där mängder av rör och kanaler ritade i programmet AutoCad. Catarina har fått mig att förstå varför installationsteknik faktiskt är spännande och varför väg- och vattenbyggnadsutbildningen kanske borde byta namn...
Caroline Ljungberg