Stålmannen paddlar helst i lugna vatten...

Hur är inriktningen mot att bli specialist kompatibel med den nuvarande tjänsten som VD för ett institut, en roll som kräver generalistinställning? Har du bytt spår?

- Nejdå, men jag blev tillfrågad och eftersom jag tycker att man ska våga prova det som verkar intressant i kombination med att jobbet ger möjligheter att skapa ett fantastiskt nätverk, så antog jag utmaningen. Sen ingår det faktiskt en hel del teknik också genom arbete i olika kommittéer och forskningsprojekt.

När Björn berättar om sin karriär så slår det mig att det har varit väldigt bygginriktat i alla utbildningsval och där i princip alla utbildningsinstanser avverkats. Satsningen på paddling visar sig också ha varit en stor del av vardagen.

- Min första kontakt med byggbranschen var under gymnasiet då jag läste 4-årigt tekniskt byggprogram. Jag var inte så studiemotiverad och efter studenten reste jag till England i nio månader för att lära mig engelska ordentligt. Så här i efterhand kan jag tycka att jag kanske borde ha åkt till Tyskland istället, engelska kunde jag nog egentligen tillräckligt bra ändå. Det hade varit mer givande att lära sig ett ytterligare språk lite bättre. När jag kommit hem från England jobbade jag ihop pengar som flygplatskontrollant på Arlanda under ett halvår och åkte sedan till Australien och därefter Florida för att paddla. Tyvärr stoppade en långvarig infektion framgångar det året så till hösten började jag fundera på en alternativ karriär. Mest intressant under gymnasiet var byggämnena och därför blev 80-poängs Byggingenjör valet inför högskolestudierna. Jag fastnade för broar av någon anledning och efter 80-poängsutbildningen sökte jag 1997 in på KTH, Väg- och vatten med inriktning mot brokonstruktion. En reflektion från denna tid var att civilingenjörsstudierna inte innebar en fortsättning på byggingenjörsutbildningen som är mer praktiskt inriktad. En byggingenjör har nog en kortare startsträcka när de väl börjar jobba.

Blev du brokonstruktör efter examen?

- Nej det har inte blivit några broar, istället blev det flerbostadshus och sedan större industriprojekt på Bjerking. Jag blev även inblandad i projekteringen av Väg 73 (olycksdrabbad vägsträcka mellan Stockholm och Nynäshamn) tillsammans med några geotekniker för att räkna på KC-pelare och bankpålar. Det klart sjukaste var nog att bygga broar för älgar över motorvägen - det var svindyrt. Man bygger också ett antal grodpassager under vägen så det satsas på djurlivet...

2005 gavs Björn möjligheten att bygga på sin teoretiska bas ytterligare när han fick tjänstledigt från Bjerking för att arbeta som forskningsingenjör på SBI. Där fick han även känna på hur det är att få sparken.

- Jag har alltid velat bli specialist och SBI var en bra plattform att bygga på teoretisk kunskap från, utanför det projektstyrda arbete som man hamnar i på ett företag. Tanken var att jag skulle jobba på SBI i 3-5 år men redan efter ett halvår fick jag sparken. Det var under en omställningsperiod inom SBI från forskning till mer information och utbildning som personalstyrkan skulle halveras. Det hann dock inte gå mer än en månad av min uppsägningstid innan jag fick frågan om att börja igen. Så här i backspegeln var det intressant att få sparken oväntat. Det hjälpte att det var högkonjunktur och jag fick träna lite på att gå på fler intervjuer. Det får en att reflektera över vad man vill och sina styrkor och svagheter.

Ett år senare kom frågan om han ville ta över som VD för SBI och med "våga prova" i bakhuvudet samt möjligheten att kombinera uppdraget som industridoktorand antog Björn utmaningen.

Berätta om SBIs framtid och vad du har satt upp för mål.

- Den största utmaningen hittills har varit att slutföra många av de forskningsprojekt som tidigare dominerade SBIs verksamhet samtidigt som resultat har krävts i form av mer utbildnings- och informationsverksamhet. Målsättningen för oss är naturligtvis att öka och effektivisera stålanvändningen i byggbranschen. För detta behövs det bland annat duktiga konstruktörer så vi tillhandahåller utbildningsmaterial till högskolorna och informerar och vidareutbildar befintliga konstruktörer. En ny stor uppgift är att börja certifiera stålbyggnadskonstruktörer. Det finns inga krav på detta i nuvarande regelverk men vi gör det för att "höja lägstanivån" som är alltför låg idag. För detta jobbar vi fram ett utbildningspaket på sex heldagar samt hemuppgifter och tentamen. För att bli certifierad krävs sedan godkänd tentamen, 5-7 års erfarenhet som stålbyggnadskonstruktör och akademiska förkunskaper motsvarande civilingenjör alternativt högskoleingenjör. Inte bara nivån på stålutbildningen har sjunkit utan utbildningen generellt. Mer tid läggs på allmänna kurser och allt mindre konstruktionskurser. En farlig utveckling tror jag, vilka ska se till att våra byggnader är säkra och inte rasar?

Vad tror du om branschen och dess utmaningar?

- Vi måste effektivisera alla led i byggprocessen. Från projektering till produktionsmetoder, allt måste gå mer mot industrialiserade processer. Det har ju varit ett par bakslag på sista tiden men jag hoppas på uthålliga aktörer som kan ta ett steg i taget. En början kan ju vara att förbättra logistiken. Nu används alla tänkbara ytor kring byggarbetsplatsen som lager så gubbarna irrar runt och letar material hela dagarna. 

Hur får du familjeliv att gå ihop med arbetsliv?

Jag tror stenhårt på att dela på ansvaret hemma och det gäller allt, föräldraledighet, hämtalämna, vara hemma när barnen är sjuka och hushållsarbete. Därför är det jätteviktigt att prioritera och det som då går bort är tyvärr ofta egen tid. Familjen kommer först och därefter jobbet sedan vänner och sist tiden för mig själv. Men det är inte hållbart i längden så jag försöker att skapa små hål där jag bara gör det Björn vill och behöver. Som att sova en dag eller två till exempel...