|
Vägen till professuren på Danmarks Teknisk Universitet har, trots allt engagemang, inte varit spikrak. Från ekonomprogrammet på gymnasiet och ett par år som brandman, via Väg och Vatten på Luleå Tekniska Universitet och 10 år på Skanska parallellt som adjungerad professor på LTU.
En varm majdag träffar jag Björn på ett smockfullt Lilla torg i Malmö för att diskutera hur han hamnat där han är idag och vad som gör honom till den han är. Teknikintresset har alltid funnits där. Det började redan hemma i förrådet i barndomshemmet där han som liten hade sitt eget kemilaboratorium.
När det blev dags att börja gymnasiet kändes det 4-åriga tekniska gymnasiet i Sundsvall, där han bodde då, som en självklarhet. Men kompisarna fanns på en annan skola och Björn bestämde sig ganska tidigt för att byta till denna, och till ekonomprogrammet. Det kanske också kan tilläggas att motivationen på gymnasiet inte var allt för stor. I samband med lumpen fick han som 19-åring jobb som brandman och tänkte att det nog var ett yrke som passade honom.
Här väcktes också intresset för brandingenjörsyrket. Sagt och gjort, han satte sig i skolbänken igen, nu på Komvux för att läsa in naturämnena han tidigare inte läst.
- Då gick det jättebra att plugga helt plötsligt, nu hade jag hittat hem igen, säger Björn om tiden på Komvux. Brandingenjörsutbildningen kom han inte in på, men däremot på Väg- och Vatten i Luleå.
I Luleå bestämde han sig för att trivas och närheten till både universitet, lärare och kompisar gjorde att det blev så trots att början av utbildningen var ganska arbetsam. Några år senare, efter examensarbetet om cementets värmeutveckling i betong, frågade professorn på LTU om han inte ville stanna kvar och doktorera - och på den vägen är det…
Björn har inte bara jobbat på universitet, utan även på Vattenfall och Skanska, och poängterar hur viktigt det är att se hur det fungerar ”i verkligheten”, vilka behov som finns och vad som efterfrågas.
Kontakter med näringslivet är viktigt, och det är även något han saknar i Danmark, där han numera jobbar mest. Det beror delvis på att hans kontaktnät är mindre i Danmark, men också på att högskolesystemet är uppbyggt på ett något annorlunda sätt.
-Annars är skillnaderna jämfört med Sverige mest positiva, bl.a. har man ett mer fördelaktigt finansieringssystem i Danmark, man slipper t ex jaga pengar för sin egen lön och kontorshyror. Dock är sättet att finansiera forskning i stort sett likvärdigt med Sverige. Överlag är studenterna i Danmark mer teoretiskt drivna då de är färdiga med sin utbildning. I Danmark läser man kurserna i 13-veckorsperioder som avslutas med 3 projektveckor och man har mycket mer fokus på teori än vad man har i Sverige.
Förstärkning av konstruktioner är det forskningsområde som Björn jobbar mest med, och är något som han även tycker är väldigt intressant. – Det roligaste är när jag får göra en tillståndsbedömning, förstärka konstruktionen i verkligheten, sedan belasta den och se vad som händer.
Han berättar också att förlänga livslängden på befintliga anläggningar är viktigt eftersom det ger positiva effekter både på miljön och på ekonomin. En del av den forskning som Björn och hans forskarteam arbetat fram har också slagit igenom internationellt, såväl det teoretiska arbetet som utveckling av olika förstärkningssystem. När valet av forskningsområde inom doktorandstudierna skulle göras, kändes förstärkning av betongkonstruktioner väldigt intressant, även om det på slutet 80-talet inte diskuterades speciellt ingående. Annat är det idag då detta område får allt större uppmärksamhet.
Att förlänga konstruktioners livslängd kommer alltid att vara aktuellt. -När jag vill koppla av från något av mina projekt åker jag helst skidor, något som inte är så lätt just nu eftersom jag bor i Malmö. Annars sportar jag gärna på ett eller annat sätt för att få tankarna på andra spår och ibland luftar jag min motorcykel. Jag är van att ha mycket att göra och trivs med att det är så. Jobbet omfattar också ganska mycket resor och han har bott både på Västkusten, i Norrland och i Stockholm beroende på var han studerat eller jobbat. Trots detta är han egentligen inte en person som gillar att flytta runt eller att sitta i flygplan och förhoppningsvis ska det bli mindre resande och flyttande framöver. Björn avslutar med att säga att ”man ska vara jätteglad att man har valt bygg, eftersom att bygga är något vi alltid har gjort och alltid kommer att göra”.
Reporter: Caroline Ljungberg
|