|
Vem är Åsa?
Nybliven mamma, med nytt jobb på Arcona AB sedan mitten av januari, som försöker få ihop vardagen och det praktiska. Hon
försöker fokusera på ett mindre antal saker åt gången sedan hon gick in i väggen. Idag prioriterar hon vad som är viktigt, och
jobbar för att bli bättre på att stanna upp och känna efter att allt känns bra.
Vad var upptakten till att detta kunde hända frågar jag Åsa?
Allt började med en ledarskapskurs (UGL – Utveckling av Grupp och Ledare) - en kurs som fick henne att stanna upp och reflektera över sitt liv. Hur mår jag, vem är jag, trivs jag med mitt arbete, är jag bra på mitt arbete? Upptakten till frågeställningarna kom från året innan då det var lågkonjunktur med uppsägningar som följd. Stressen över att eventuellt bli uppsagd (många som jobbat ungefär lika länge fick gå) satte igång funderingarna även om de inte kommit upp till ytan förrän hon gick UGL-kursen.
Frågorna hopade sig allt mer samtidigt som arbetsbelastningen ökade och till slut var det som en snöboll som kommit i rullning inom Åsa. Hon kom att ifrågasätta allt och visste att hon måste göra något åt sin situation men visste inte hur hon skulle börja. Hon försökte prata med sin omgivning och på så sätt besvara en del av frågorna, men kände att hon trots omgivningens stöd inte kom någon vart. Detta fortsatte tills hon en dag kände att situationen blev henne övermäktig och minsta uppgift eller papper på skrivbordet var som berg att bestiga. Hon insåg då att det måste bli ett stopp och fick hjälp av kollegor att dra i handbromsen.
Åsa säger sig vara lyckligt lottad som fick professionell hjälp så snabbt, tillsammans med dem kunde hon hitta vägar och verktyg för att ta tag i sin situation och bearbeta sina frågor och funderingar. Men att gå hem och vara sjukskriven kändes till en början lite som att skolka innan hon efter en månad insåg hur det egentligen var ställt.
Vägen tillbaka till vardagen var inte heller spikrak, när hon väl börjat jobba med sig själv och allt fler frågor började landa sa kroppen alltmer ifrån. I och med detta kom en rädsla för ”hur illa är det egentligen ställt med mig…?” Men i detta läge fanns det inget val utan det var bara att fortsätta resan med sig själv och sina funderingar.
Arbetet med att bygga upp sig själv igen och skapa en stabilitet i sitt förhållningssätt till olika situationer och händelser kan ta lång tid och det är en ständig resa. Idag hoppas Åsa kunna vara ett stöd för andra genom att berätta om sina erfarenheter och sin ”personliga resa”. Några lärdomar och insikter som Åsa dragit från sin personliga resa:
-
Det kan vara svårt att själv dra i handbromsen när det börjar rulla för fort.
-
Var inte rädd för att söka hjälp, antingen professionellt eller av personer i din omgiv ning som du tror kan hjälpa dig.
-
Det är viktigt att skapa utrymme för att känna efter hur det står till, ett nyttigt tips är att varje gång du går igenom en dörrpost känna efter i kropp och huvud hur du egentligen mår.
-
Ta ansvar för hur du lever ditt liv, om du inte är nöjd för ändra det som är dåligt steg vis, ta en sak i taget. Bestäm olika fokusområden och gör dessa till goda vanor. Det kan vara något så banalt som att fokusera på att få användningen av tandtråd varje kväll till en god vana.
-
Hur mycket man än jobbar med sig själv kan man aldrig komma till ett stadium att alltid må bra. ”Att må bra” handlar istället om hur fort det går att komma upp ur en svacka.
-
Det kan vara bra att komma ihåg att även den starkaste personen kan vara svag i vissa sammanhang.
-
Det är resursslöseri att inte må bra.
Cecilia Lindén
|