Kinaresa 2010 - Reseberättelse

På eftermiddagen tisdagen den 12 oktober 2010 samlades en förväntansfull grupp SVR-medlemmar - en del av dem med fruar - sammanlagt 24 personer på Arlanda för att resa till Mittens Rike. Några av oss hade varit där tidigare. För de flesta var det ett första besök.

Redan på flyget fick vi en försmak av den kinesiska kulturen, då vi flög med Air China. Drinkarna var i princip alkoholfria med undantag av ölet av typ folköl. Personalen var dock mycket tillmötesgående och några av oss lyckades få dem att trolla fram vin till maten. Vi blev heller inte störda i vår nattsömn av några spännande filmer.

Vi var således i ganska bra skick när vi efter åtta och en halv timme landade i Peking/Beijing där klockan redan var knappt tio på förmiddagen. Därvid fick jag en första lärdom om Kinas geografi. Att Peking ligger så nära gränsen mot Manchuriet och att gränsen utgörs av en mycket hög bergskedja.

På flygplatsen fungerade allt mycket effektivt och alla hittade sitt bagage för att ta det genom tullen och checka in det igen fvb Shanghai. Efter några timmars strövtåg bland flygplatsens eleganta butiker och utmärkta kinesiska kaféer flög vi vidare över mindre kuperade områden ner till kusten och den jättelika hamn- och industristaden Shanghai.

Redan vägen från flygplatsen in till vårt förnämliga hotell Ramade Plaza, i utkanten av Centrum, gav oss fina vyer över bebyggelsen då den till stor del låg många våningsplan ovanför marken.  Omgående efter incheckningen tog vår kinesiske guide oss med bussen ner till Centrum vid den stora floden, som staden har växt upp kring. Från strandområdet utmed den gamla koloniala centrumbebyggelsen The Bund avtecknade sig på andra sidan floden ett nybyggt kontorscentrum med kolossala skyskrapor, de flesta med fasadbelysning.

Även på den gamla sidan fanns emellertid massor av skyskrapor, varav många med mycket avancerad  arkitektur. I en av dessa blev vi ledsagade till en mycket elegant restaurant för att avnjuta vår första kinesiska måltid med många utsökta rätter som hör hemma i en sjöstad. Till det fick vi ett gott öl, vilket visade sig bli vår vanligaste måltidsdryck i Kina

Vid måltiden anslöt en svensk inredningsdesigner och byggare Love Englund, verksam i Kina sedan ett antal år, som Ulf du Rietz hade stämt träff med. För dem som var intresserade berättade han om hur det var att arbeta med lokal arbetskraft med inredning av, i första hand skandinaviska storföretags, lokaler och hur det var att vara bosatt i Shanghai. Han berättade bl.a. om hur hans fina pudel hade försvunnit en dag - och hade blivit middagsmat åt områdets portvakt.
I stort sett var han mycket nöjd med sin situation i Kina men arbetstempot för en egenföretagare är så hårt att han inte trodde att han skulle orka med så många år till. Vi kände oss mycket hedrade av att han hade valt att träffa oss i stället för att delta vid den svenska handelskammarens middag för vår Kronprinsessa samma kväll.

Efter ytterligare lite sightseeing på hemväg till hotellet var vi en nöjd skara som fick njuta av hel natts ostörd sömn inför nästa dags program.

På torsdagen gick bussfärden via nya motorvägar och tunnlar till den kontorsstadsdel med de högsta skyskraporna, som vi sett på håll kvällen innan. Vi kunde notera att det fortfarande var många imponerande byggen på gång. Sedan promenerade vi tillsammans med massor med andra turister på strandpromenaden utmed the Bund innan vi blev transporterade till ett sidenväveri i utkanten av stan. Innan vi förtärde vår måltid i ställets restaurang hade de flesta gjort resans första shoppingrunda. En del av oss kan t.ex. njuta av att sova under täcken med sidenfyllning när de har återvänt hem.

Efter lunchen åkte vi tillbaka till den gamla kinesiska centrumstadsdelen där vi kunde känna den förtätade atmosfären i de trånga gågatorna men även njuta av ett besök i en utsökt parkanläggning, som en förmögen kines hade byggt åt sig. På en liten yta rymdes ett antal olika avgränsade gårdar med omgivande tempel och lusthus. Sen var det ny shopping i ett gytter av butiker innan vi återvände till hotellet för en stunds vila före kvällens restaurangbesök i enskild regi.

För dem som var intresserade och orkade hade Per Nielsen arrangerat ett möte med NCC:s lokale representant, som berättade om sina upplevelser av affärslivet i Shanghai. Han hade bara arbetat där ett par år och hade inte lika chockerande upplevelser som de Love berättat om kvällen innan; men även den träffen var intressant.

Gruppmedlemmarnas upplevelser den kvällen av att själva botanisera bland områdets restauranger tycks ha fungerat väl. Alle var i stort sett nöjda med vad de hade lyckats beställa, och med vad de fick betala för måltiden. Inte minst de som hade fått en bra måltid inkl. dryck för ca 50 kronor. Ett bekymmer, som några råkade ut för, var att hantera skaldjur med ätpinnar.

Fredagen var vikt för besök på Världsutställningen, Expo 2010. Vi transporterades dit, fick våra biljetter och hjälptes in genom de enorma entréfållorna. På en enda dag var det upp till 600 000 besökare. Sedan släpptes vi lösa att på egen hand botanisera bland alla ländernas paviljonger och att ta oss fram genom köerna till dessa. Kön till en enda paviljong kunde ta upp till fyra timmar att passera. Det betyder att man bara skulle hinna med ett par länder per dag. De av oss som hade passerat 75-årsgränsen hade dock fått tips om att man kunde gå förbi köerna via VIP-entréerna genom att visa passen. Sen återstod dock ibland även en kö inne i själva paviljongen, som kunde vara flera hundra meter lång.

Det fanns många paviljonger med en spännande arkitektur och byggnadskonstruktioner, som vi byggare kunde njuta av medan vi köade till någon närliggande, så den tiden var inte bortkastad. Vi tappade snabbt kontakten med varandra i gruppen i det enorma folkvimlet. Framåt lunch möttes dock många av oss igen på området för de nordiska paviljongerna där det fanns en bra rumänsk restaurang utan alltför mycket kö. Vi kunde då jämföra våra intryck samt få tips om intressanta utställningar som vi hade missat.

Framåt kvällen tog vi oss så hem till hotellet med olika kommunikationsmedel. En del valde tunnelbanan, vilket fungerade mycket bra. Tågen och stationerna var mycket moderna och hade vägvisning även med ett skrivspråk, som vi kunde förstå. Även stationsutropen var på Engelska. Det var ett bra sätt att utnyttja växelpengar då hela resan kostade tre Yen =kronor. Kvällen utnyttjades till nya restaurangäventyr samt packning då vi skulle vara klara för avfärd Kl 6.15 nästa morgon.

Trots att en del försov sig (och därmed missade frukosten) kom bussen iväg till flygplatsen bara 30 minuter försenad på lördagsmorgonen och vi hann precis checka in, passera säkerhetskontrollen och komma ombord när det var dags för take off till Bejing - Nu fick alla frukost!
På flygplatsen i Bejing togs bagaget om hand för transport till hotellet medan vi togs om hand av en påläst/indoktrinerad lokalguide och transporterades direkt, efter mellanlandning för lunch, till Kinesiska Muren. Eftersom det var lördag var muren full av kineser. Vi utlänningar märktes knappt, trodde vi. Men kineserna uppmärksammade oss och vi blev populära fotoobjekt.

Det hjälper inte hur mycket man har hört om detta märkliga byggnadsverk, man blir ändå imponerad av hur de kunde bygga tvärs över berg och dalar med väldiga branter. Vi hade att välja på att ta oss upp för två olika branta murar. En någorlunda bekväm med stor trängsel eller en mycket brant där det var litet mer glest med folk. De flesta av oss Vikingar valde naturligtvis den svåra vägen. Vi hade ca två timmar på oss vilket var tillräckligt för att nå närmaste bergstopp och komma ner igen utan några brutna ben. Några hann med båda alternativen då det blev mindre trångt framåt eftermiddagen. Sen var det fika och shopping i vanlig ordning. På återvägen hann vi även med att besöka ett gammalt fort, som var skyddat av en egen mur över bergen runtom detta, innan vi lämnades av vid hotellet.

Quianmen Jiangou Hotel, hörde samman med Pekingoperan vilket betydde att det fanns en teaterlokal för specialföreställningar från denna samt att man på TV-n kunde se och höra teaterns artister alla tider på dygnet. Fullt godkänt med andra ord. Om man inte ville nyttja hotellets exklusiva matsal för middagsmålet fanns det i området gott om restauranger av olika klass. De enklaste utgjordes av några bord på en bakgata med matlagningen över öppen eld på gatan eller i ett hål i väggen. Men utmed samma bakgata fanns det även en trevlig familjedriven restaurang där man kunde få en Pekinganka med alla tillbehör serverad för under hundra kronor inkl. en stor flaska öl. Det kunde vi nu beställa med de kunskaper i kinesiska och teckenspråk, som vi, delvis med guidernas hjälp, hade skaffat under våra fyra dygn i Kina.

Söndagens program började med att en svensk arkitekt, Johan  Nilsson, verksam i Bejing sedan många år och författare till en guidebok om staden, berättade om stadens utveckling och om ett arbete med att bevara delar av den gamla bebyggelsen när stora delar av centrum revs för att ersättas av moderna kontorsskrapor. Det var ett mycket givande föredrag. På förfrågan om inte även Sommarpalatset var värt ett besök,  förklarade han att det nog krävde en egen resa, vilket han rekommenderade. Eftersom många deltagare ändå hade önskemål att komma dit på vår fria efterföljande dag fixade vår guide omgående ett tilläggsprogram med besök både av Sommarpalatset och det beskrivna bevarandeprojektet, vilket nästan alla köpte.

Söndagsprogrammet fortsatte med en tur till Himmelska Fridens Torg med Mao:s maosoleum och Den Förbjudna Staden. Där var allt jättelikt, såsom man hade föreställt sig det men det överraskande var alla säkerhetsåtgärder med massor av poliser/militärer och upprepade kontroller av alla besökandes väskor. Det förklarade guiden med att det nästan var årsdagen av "de missledda aggressiva" studenternas försök till uppror på torget. Vi kunde notera att det av köerna att döma nog var fler kineser, som vallfärdade till maosoléet än till den förbjudna staden. Av den förbjudna stadens uppbyggnad kunde man uttolka vilket segregerat samhälle den Kejserliga staten hade varit. Det fanns ett antal olika ingångar och broar över vallgravarna. De i mitten fick endast användas av Kejsaren. Vid sidan av dessa låg passagerna för de närmaste rådgivarna och ministrarna och helt i skymundan de för övriga anställda och besökare.

Det var även många torg och portar att passera innan man kom fram till Kejsarens audienssal.Antalet rum totalt inom anläggningen skulle vara 9999 (dvs ett mindre än i Buddas boning). Alla byggnader var vackert dekorerade på de skinn som täckte väggar, tak och pelare.

Det sista vi passerade igenom var den privata trädgården som var uppbyggd med konstnärligt lagd skulptural natursten samt vackra växter. Den efterföljande lunchen avnjöts i anslutning till ett företag som saluförde pärlor av alla modeller från mycket exklusiva s.k. Hawaii-pärlor till de enklaste odlade av ministorlek liksom diverse produkter med dessa. Dags för nya "fynd".

Efter lunchen besökte vi Olympiastadion det s.k. Fågelboet. Den var mycket imponerande liksom den omgivande parken och närliggande övriga tävlingsarenor. Det är fortfarande en stor turistattraktion - inte minst för Kineserna. Programmet avslutades med ett med besök i en stor shoppingmarknad, "Silk Street" där vi, om vi orkade, efter mycket prutande kunde löpa all sorts kopior till mycket förmånliga priser.

Måndagen valde som sagt de flesta till att delta i en extra guidad tur i stället för den i programmet föreslagna shoppingen. Alla verkade nöjda med att bl.a. ha åkt cykelrickshaw, ätit lunch i en f.d. generals hem samt att ha fått fotmassage. Själv tog jag mig ut till Sommarpalatset per tunnelbana och strövade sedan omkring där nästan hela dagen och njöt att den fantastiska naturmiljön och alla utsökta palats, som den sista kejsarens mor (själv regerande kejsarinna) hade låtit återuppbygga sedan det hade blivit nerbränt av engelska och franska trupper. Tunnelbanefärderna var i sig en upplevelse, inte minst återresan under högtrafik då det gällde att befinna sig exakt på rätt ställe för att komma med eller ur en vagn.

På tisdag morgon var det dags för hemresa. Denna gång med avfärd fram på förmiddagen. Först hann vi dock med ytterligare ett inköp - av klockor - utanför hotellet. Fem Rollex för en hundring - Det går ju inte att motstå. Samma eftermiddag landade vi alla belåtna efter alla intryck hemma på Arlanda.

Tack SVR:s resegrupp!

Ulf du Rietz